Jag har utvecklat ett lätt maniskt beteende. Det började i höstas när jag började testa ekologisk hudvård i ansiktet. Det gick åt helvete och slutade med att jag brände 1200 spänn på Clinique-grejjer. En av mina bästa investeringar när det rör sig om skönhetsprodukter faktiskt. De där 1200 kronorna ledde också till att alla mina fördämningar när det gäller skönhetshopping är helt uppbrutna. Jag har aldrig köpt så mycket make-up och krämer någonsin förut som jag gör nu. En hel del av grejjerna har för all del varit verkliga fynd, utförsäljning här, rea där. Internet är fantastiskt när det gäller att hitta kap.
Flera år av väldigt sparsamma make-upinköp tas igen en masse. Det är superkul, men lämnar en skamfylld eftersmak. När jag inte längre berättar för maken om mina inköp utan bara talar om dem för syrran så börjar varningsklockorna ringa. (och inte ens hon fick veta allt om min Clarins-orgie på beutyavdelningen på Coop för ett par veckor sedan. 75% rea, de gav ju för fan bort grejjerna! Fyra fantastiska grejjer för 150 spänn liksom) Det är som att skåpsupa men att spriten är utbytt mot rouge, kajal, ögonskugga…
Nåväl, jag har pengarna och så länge jag inte sms-lånar till mina läppstift så är det väl egentligen frid och fröjd. Eller ve och fasa är det så att jag skäms för mitt sminkintresse? Är det mindre värt än mitt intresse för musik, skidåkning, spinning och trädgårdspyssel? Jag har alltid haft det, stundom trängt undan det för annat. Nu har det onekligen blossat upp igen.
Ur ett jämställt perspektiv: skäms min man för att han har 4 små leksakshelikoptrar? Nej förmodligen inte. Och varför skulle han? Och varför ska i så fall jag skämmas över att jag köpte en ny kajal igår (jag har sammanlagt bara 3 plus en jag fått i julklapp)?
Nej för tusan, från och med nu ska jag öppet och stolt stå för mitt smink. Kostnadsmässigt är det billigare än både skidåkningen, trädgården och cyklingen. Däremot är det lyxigt, extravagant och definitivt kvinnligt könskodat. Det kanske är där skon klämmer.
För en sak är klar. Det är en sann njutning att varje kväll öppna badrumsskåpet och titta på alla små brukar som står där. Att tvätta av ansiktet, smörja in det, kolla linjerna runt ögonen. Att vakna på morgonen och fundera på hur jag vill se ut just idag, göra en liten plan och sen dyka ner bland alla färgerna i sminkväskan.
Lättköpt lycka och ett utmärkt sätt att pigga upp ett ansikte som annars ser tämligen förkylningstrött och vinterglåmigt ut.
Basta!
