Det är smått fascinernade hur snabbt det trots allt går att hitta tillbaka in i gamla gängor. 1 dags vakum igår, idag är det mesta som vanligt. Uppenbarligen har inte högarna växt till berg under de två veckor jag har varit begravdi annat jobb. Med andra ord var den ångesten jag kände över allt jag inte hann med helt onödig. För på något underligt sätt har allt det där jag haft ångest för klarat sig ändå, löst sig på andra sätt, inte varit livsviktiga.
Skönt att världen och Karlskoga inte stannar bara för att jag är frånkopplad mina vanliga sysslor ett par veckor. Skönt med kollegor som stöttar.
